Italian Early Renaissance Painter, 1401-1428 was the first great painter of the Quattrocento period of the Italian Renaissance. His frescoes are the earliest monuments of Humanism, and introduce a plasticity previously unseen in figure painting. The name Masaccio is a humorous version of Tommaso, meaning "big", "fat", "clumsy" or "messy" Tom. The name was created to distinguish him from his principal collaborator, also called Tommaso, who came to be known as Masolino ("little/delicate Tom"). Despite his brief career, he had a profound influence on other artists. He was one of the first to use scientific perspective in his painting, employing techniques such as vanishing point in art for the first time. He also moved away from the Gothic style and elaborate ornamentation of artists like Gentile da Fabriano to a more natural mode that employed perspective for greater realism. Masaccio was born to Giovanni di Mone Cassa??i and Jacopa di Martinozzo in Castel San Giovanni di Altura, now San Giovanni Valdarno (now part of the province of Arezzo, Tuscany). His father was a notary and his mother the daughter of an innkeeper of Barberino di Mugello, a town a few miles south of Florence. His family name, Cassai, comes from the trade of his grandfather Simone and granduncle Lorenzo, who were carpenters - cabinet makers ("casse", hence "cassai"). His father died in 1406, when Tommaso was only five; in that year another brother was born, called Giovanni after the dead father. He also was to become a painter, with the nickname of "Scheggia" meaning "splinter". The mother was remarried to an elderly apothecary, Tedesco, who guaranteed Masaccio and his family a comfortable childhood.  Related Paintings of MASACCIO :. | Tribute money | The Expulsion from the Garden of Eden | Holy Trinity | Virgin and Child | Madonna and Child |
Related Artists:
Giuseppe Abbati
Italian, 1836-1868 Abbati was born in Naples and received early training in painting from his brother Vincenzo. He participated in Garibaldi 1860 campaign, suffering the loss of his right eye at the Battle of Capua. Afterwards he moved to Florence where, at the Caffe Michelangiolo, he met Giovanni Fattori, Silvestro Lega, and the rest of the artists who would soon be dubbed the Macchiaioli. While his early paintings were interiors, he quickly became attracted to the practice of painting landscapes en plein air. His activity as a painter was interrupted during 1866 when he enlisted again in the army for the Third Independence War, during which he was captured by the Austrians and held in Croatia. Returning to civilian life at the end of the year, he moved to Castelnuovo della Misericordia and spent the final year of his life painting in the countryside. Abbati died at the age of thirty-two in Florence after his own dog bit him, infecting him with rabies. Giuseppe Abbati, The Tower of the Palazzo del Podesta, 1865, oil on wood, 39 x 32 cm.His paintings are characterized by a bold treatment of light effects. He often painted a luminous landscape scene as seen through the doorway of a darkened interior, as in the View from the Wine Cellar of Diego Martelli (1866). Some of his late landscapes are in the greatly elongated horizontal format often favored by the Macchiaioli.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
mattsleiderstam
Adolf Ludvig Stierneld, född den 1 september 1755 i Stockholm död den 31 juli 1835 på Gripsholm, var en svensk friherre, politiker, hovman och samlare av historiska dokument, vilken av senare historisk forskning avslöjats som en av Sveriges mest förslagna och produktiva dokumentförfalskare. Stierneld var son till Samuel Gustaf Stierneld, vilken var chef för Västmanlands regemente, och vilken lär ha antecknat sitt regemente bland den nyföddes faddrar. Sonen inskrevs även endast sex månader gammal som volontär i samma kår. Oaktat denna militärståtliga början hann sonen ej längre än till ryttmästare vid livregementet, vartill han utnämndes 1781. Inom hovet anställdes Stierneld som kammarherre hos drottning Sofia Magdalena 1778. Han kom dock snart på mindre vänlig fot med Gustav III och tillhörde vid 1786 och 1789 års riksdagar ledarna för oppositionen inom adelsståndet. När kungen beredde sig att genomföra sina envåldsplaner, hörde Stierneld till de motståndare som arresterades. Till följd av sina förbindelser med ryske ministern hade han åsamkat sig konungens synnerliga ovilja, och när de övriga arresterade frigavs, sändes Stierneld till Varbergs fästning, där han kvarhölls till 1790. Genom sitt 1790 ingångna giftermål med grevinnan Kristina Charlotta Gyldenstolpe, dotter till Gustav III:s gunstling Nils Philip Gyldenstolpe, kom Stierneld snart åter på mera vänlig fot med hovet och blev 1792 överkammarherre. Vid riksdagen 1800 sågs han också, i likhet med andra ur 1789 års opposition (Magnus Fredrik Brahe, Claes Axel Lewenhaupt med flera) i hovpartiets främsta led.